Lite om mig och mitt skrivande

Ska man bry sig om recensenter?

Alla som har skapat något som är avsett för andra människor, vare sig det handlar om konst, skådespel, litteratur eller musik, har vid något tillfälle blivit recenserad. Vilket värde har då sådana recensioner? Det vill säga, ska man bry sig om dem?

Bokrecensioner är bra på det sättet att de är tänkta att ge en objektiv sammanfattning och bedömning. Detta är väldigt behändigt om man t.ex. letar efter lämpliga böcker och annars måste ägna lång tid åt att navigera på uppsjön av allt nytt som hela tiden skrivs. Problemet är att många recensenter inte är kunniga nog att använda systematiserade, belysande och rättvisa system i sitt arbete. Ibland har de inte ens tid att lyssna på hela skivan, läsa hela boken, se hela pjäsen, filmen eller konstutställningen. Den främsta anledningen till att detta inte stör dem tycks vara att de ändå redan vet vad de tycker. Häri ligger den stora problematiken, för det innebär att många recensioner bygger på recensentens förutfattade meningar och [över]känslighet, och därför endast speglar recensentens subjektiva åsikter. En sådan recension är med andra ord bara till nytta och värde för människor som redan tycker likadant som recensenten. Frågan är förstås om man kan kalla detta för att recensera.

Som recensent är en av de första saker man bör göra att sätta boken/musiken/pjäsen/konstverket i sitt rätta sammanhang. Kanske ta reda på lite om människan bakom verket, syftet, målsättningen och målgruppen. Det vill säga att förstå ämnet. Man bör så långt möjligt undvika att recensera sådant man inte förstår eller har satt sig in i. (Detta gäller förstås inte bara recensenter. Samma sak kan sägas för politiker, lärare, åsiktsbildare, eller vem som helst av oss i vardagslivet). Annars blir recensionen bara ett sätt att föra fram sina egna åsikter, fördomar och förutfattade meningar, och det är inte vad recensentens jobb går ut på.
       Kort sagt: utgå från det du recenserar - undvik att utgå från dig själv.

Här nedan är ett exempel på en skivrecension hämtad ur en av våra främsta musiktidningar.
Denna verbala slakt gjorde mig nyfiken och jag tog därför reda på lite om recensenten. Det visade sig att han är insnöad på en helt annan musiktyp än den han skriver om i det här exemplet och att han närmast föraktar den musik som den recenserade plattan står för. Han missar sannerligen inte tillfället att låta sin avsky synas och spridas, men borde han verkligen ha fått recensera skivan? Är det ens rätt att kalla den för en recension?

I samma nummer av ovannämnda musiktidning kunde man också läsa följande recension av exakt samma skiva
Det råder inget tvivel om att den här recensenten tycker om både genren och skivan. Frågan inställer sig genast: Vem av de båda recensenterna kan man lita på? Den ene gav skivan betyget 2 av 10, medan den andre gav den 8 av 10. Vem av dem har rätt? Svaret är förstås: Ingen av dem. Båda två bryter mot alla de regler och förhållningssätt som en god recent har att förhålla sig till. Åtminstone om de vill skapa sig någon form av trovärdighet.

Det bör påpekas att skivan ovan recenserades av fem olika recensenter som alla gav den olika betyg. Att de är fem stycken bevisar att ingen av dem är en riktig recensent, för i så fall hade det naturligtvis räckt med en - oavsett textutrymme. Deras lösning på problemet är emellertid ärligt och saknar inte underhållningsvärde.

Min bok blev nyligen recenserad i en av landets mest lästa bokbloggar, där den fick betyget 5 av 10. Den främsta anledningen var att recensenten irriterar sig på mitt förlag och dessutom tycker att min redaktör har gjort ett dåligt jobb och därmed förstört min berättelse. Här nedan följer en kort saxning av recensionen.
Istället för att ägna sig åt att recensera boken utnyttjar hon en stor del av utrymmet åt sin egen käpphäst, vilket i det här fallet är bokbranschens - i hennes ögon - negativa utveckling, mitt förlags påstådda strävan efter att sätta pengar före kvalitet och min egen önskan om att bli utgiven. Detta alltså enligt henne. Samtidigt har hon bara positiva saker att säga om mig och berömmer både berättelsen och ambitionerna bakom den. Hon går faktiskt så långt att hon skriver: ”Han har till och med förnyat skräckgenren genom att hitta på ett helt nytt sorts monster. Det ska han ha cred för. Skräckfantaster landet över kommer att gnida händerna av vällust.” Men betygsättningen baserades inte på det och därför är det fullt berättigat att ställa sig frågan: Hur mycket är denna recension värd? Eller ännu hellre: Är det en bokrecension överhuvudtaget?

Som för att understryka det jag inledde med i första stycket erkände ovanstående recensent i ett nätforum att hon inte hade läst hela boken, att hon bara "skummat" stora delar av den och inte hade läst slutet. Hon skyllde på "tidsbrist" och att detta arbetssätt är "helt normalt", och hon ställde sig helt frågande till de personer på forumet som hade åsikter om den saken. Jag tyckte att det var riktigt tråkigt att få veta hur hon jobbar, för efter att ha läst alla snälla saker hon skrev om mig vet jag inte heller hur mycket berömmet faktiskt är värt.

Uppenbart malplacerade (Öh, Börje, kan inte du recensera den där pjäsen, vi andra har inte tid), dåligt pålästa eller självutnämnda "förståsigpåare" kan med några få meningar avfärda och krossa åratals hårt arbete, hängivenhet och uppoffringar. Ibland kan naturligtvis en sågning vara högst befogad och självklart har en recensent inte till uppgift att stryka någon medhårs. En recenscent måste tycka, det är det som är vitsen med hela recensentens existens. Samtidigt har man som läsare och konsument rätt att kräva av en god recensent att denne är kunnig, uppriktigt intresserad av ämnet och inte låter sina egna värderingar vara det primära. Så länge man inte heter Hedda Hopper, Bill Maher eller Stephen Fry, eller är en bloggare med en personlig och nära relation till sina besökare, är en recensent aldrig mer intressant än det som recenseras. En recension är därför ingen plattform för att i första hand få prata om sig själv. Det krävs respekt för uppgiften, vilket naturligtvis även inkluderar respekt för läsarna.

Tro mig, det går att både hylla och såga väldigt bra ändå.

PS: Det råder inget ont blod mellan mig och bokbloggaren här ovan. Vi diskuterade (om än i korta ordalag) saken efteråt och inget av de jag skriver här är riktat mot henne personligen.

Klicka här eller på bilden nedan för att ta del av Bokhusets debattinlägg "Läsa hela boken som recensent" angående ovanstående.

Klicka här eller på bilden nedan för att ta del av Opheliakulturs debattinlägg "Om att recensera en recension och en recensent" angående ovanstående.

 

7 jun 2015

Peter Erik Du Rietz

Welcome to www.durietz.n.nu.

Länkar

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)