Lite om mig och mitt skrivande

Blogg

Bloggen flyttar till den nya hemsidan

3 nov 2016

Klicka här eller på bilden för att komma till den nya, officiella hemsidan.

 

Matchanalyser och leksaksapor

22 aug 2016

Nu när OS i Rio är lagt till handlingarna inser jag hur många timmar av mitt liv jag har tillbringat med att lyssna på matchanalyser där folk förklarar vad jag redan har sett själv. Vad gäller ishockey och fotboll finns det visserligen ett fåtal människor som tack vare sin erfarenhet och insikt emellanåt kan få det uppenbara att låta ganska intressant, men för det mesta är mellansnacket i en sportstudio endast obetydligt intressantare än att titta på en leksaksapa som slår ihop två cymbaler tills batterierna tar slut.

Det slog mig nyss att analys kan härledas till ordet "anal." Tillägget "ys" är grekiska, med betydelsen "att prata med." Detta beskriver på ett utmärkt sätt alla mellansnack jag någonsin har hört från en sportstudio.

Om du vi ha spänning utan mellansnack kan du med fördel läsa min rysare Natten jag dog. Finns nu även som ljudbok.

 

666 är avdragsgillt!

16 jun 2016

 

Sommarläsning med 25% rabatt!

26 maj 2016

Här ska ni få ett fint erbjudande: Om ni anmäler er till bokförlaget Hois nyhetsbrev får ni hela 25% rabatt på alla böcker i deras nätbutik, inklusive mina sex noveller och skräckromanen Natten jag dog (se bild ovan).

Nyhetsbrevet skickas normalt en gång i månaden och innehåller många fina erbjudanden i tillägg till intervjuer och information om nya författare, mässor, boksigneringar osv. Anmäl dig på förlagets startsida och hugg chansen till riktigt prisvärd underhållning i hängmattan.

Trevlig sommarläsning!

 

Nya manuset äntligen klart

27 apr 2016

Äntligen är nya manuset klart för redigering. Man svävar ...         Foto: Erik Öhrn

Efter 430 sidor och nio månaders tangentknackande är jag äntligen klar med mitt nya manus. Eller rättare sagt mitt råmanus, för nu sätter nämligen redigeringsarbetet i gång. Å andra sidan tycker jag om att redigera texterna och ser det inte alls som något betungande, så den fina känslan förminskas inte det allra minsta.

Mitt förra bokmanus (Natten jag dog) skrev jag på lite drygt ett halvår. Då hade jag över 600 sidor text som det tog mig ett helt år att kapa och redigera tills jag fick ned det till 450 sidor som funkade. Kill your darlings var ledordet och det var verkligen inte det lättaste, men jösses vad man lärde sig.  

Till syvende och sist är det ändå inte tid och textmängd som betyder något. Det viktiga är att slutresultatet blir en bra och läsvärd historia  ̶  och just nu känns det som om jag är på god väg :)

 

Jag - en bakåtsträvare

1 apr 2016

Det intressanta med strömmade ljudböcker är att de på många sätt betraktas som ting, det vill säga något man kan ta på och hålla i handen, på samma sätt som med tryckta böcker, kläder, väskor, snusdosor eller vad som helst. Ett intryck som förstärks av att momsen för nedladdade ljudböcker horribelt nog är 25%, jämfört med 6% om de säljs rent fysiskt på kassett, CD eller pinne. Strömmade ljudböcker är naturligtvis på många sätt en vara som alla andra och därmed underställda marknadens vanliga krav, men för att återknyta till den första meningen är strömmade ljudböcker speciella, för tack vare att man vid strömning av ljudböcker kan betala för lästid snarare än ett visst antal specifika titlar upphör ljudboken faktiskt att vara ett ting i ordets egentliga mening.

Till en fast månadsavgift erbjuder vissa sajter fri tillgång till allt man hinner läsa under en månads tid, vare sig det gäller tidningar eller böcker. (Visst, det finns vissa begränsningar vad gäller urvalet, men med så många som en miljon titlar att välja bland kan frågan om ”fri tillgång” i praktiken lämnas därhän). Detta innebär att man som kund inte längre köper en enskild läsupplevelse, utan snarare får tillgång till det litterära utbudet på samma sätt som man får med filmer och serier på kabelteve. Det bästa med detta upplägg, sett ur läsarens/konsumentens ögon, är att det är så otroligt enkelt att konsumera och att man dessutom slipper stå i valet och kvalet inför vilken boktitel man ska köpa.  Sett ur det perspektivet kan man med visst fog till och med hävda att den traditionella bokbranschen faktiskt hindrar läsandet. I verkligheten är det naturligtvis  ̶  som alltid  ̶  inte riktigt lika svart och vitt.

Jag skrev nyligen under ett ljudbokskontrakt för min skräckis Natten jag dog. Planerad utgivning är satt till augusti 2016 och jag är både glad och spänd inför detta. Dels på grund av att det blir min allra första ljudbok och dels för att förlaget anser att min roman är tillräckligt bra för att läsas in av en röstskådis. Försäljningsmässigt sett ser det dessutom ljust ut. Natten jag dog har överlag fått utmärkta recensioner och försäljningen av ljudböcker i Sverige ökar stadigt. Folk vill lyssna på en underhållande berättelse och det är enbart positivt. Som författare kan jag emellertid inte låta bli att oroas. Jag ser nämligen framför mig ett landskap där strömmade ljudböcker tillhandahålles på samma sätt som musik via Spotify och där det i praktiken blir omöjligt för den enskilde författaren att få någon ersättning för det tidskrävande och ofta själsprövande arbete som krävs för att skapa en färdig bok.

Som konsument gläds jag åt valfrihet och lättillgänglighet, och jag applåderar ivrigt låga kostnader. Jag tror dessutom att en fast månadsavgift för enkel tillgång till litteratur i datorn, läsplattan och den smarta telefonen på många sätt är av godo. Folk behöver läsa mer, så enkelt är det, och ett upplägg med månadsabonnemang kanske kan bidra till det. Som författare vet jag emellertid inte hur jag ska ställa mig. Hur intressant blir det att lägga ett år av sitt liv på att samla fakta, skriva och redigera en bok om den försvinner i det digitala molnet utan ersättning, på samma sätt som mycket av musiken på Spotify, eller dränks i bruset eftersom det finns hundratusentals eller till och med miljoner andra titlar att välja bland för hundra spänn i månaden? Det medvetna valet riskerar att försvinna, det är så jag ser på saken.

Vad då? kanske du säger. Så är det väl även utan fri tillgång till så mycket man orkar läsa för en fast månadsavgift? Kanske det,  men när du inte aktivt måste söka efter något som passar dig och bara kan slöbläddra bland titlarna på samma sätt som du skummar genom tidningsrubriker och inläggen på Facebook finns risken att det faktiska läsandet blir lidande och att du inte ens bryr dig om att hitta rätt. Det kostar ju i princip ingenting, så varför lägga tid på att läsa något om författare, titlar, bakgrund, eller ens leta efter recensioner? (vilket jag i och för sig alltid försöker låta bli att göra). Jag kan ha fel i detta, men jag tror inte det. Viktigast för min del: hur fördelas ersättningen  för enskilda verk och blir det några ören till mig överhuvudtaget? Förmodligen inte.

Jag vet inte var detta landar. Glädjen över Natten jag dog som ljudbok är äkta och uppriktig, liksom skrivglädjen. Det finns många som av olika anledningar inte har möjlighet att läsa böcker, varken i pappersformat eller digitalt. Det finns också folk som helt enkelt har svårt att läsa överhuvudtaget. Andra blir rastlösa och uttråkade redan efter att ha läst några tidningsingresser, tweetar eller textmeddelanden och för alla dessa människor är ljudböcker  ̶  strömmade via abonnemang eller köpta  ̶  ett fantastiskt bra alternativ, något som med rätt röstskådis dessutom kan förhöja hela upplevelsen (eller förstöra den).

Men ändå. När det potentiellt sett gränslösa urvalet skapar ljudbibliotek i det digitala molnet för en hundring i månaden, riskerar det då inte samtidigt att göra alltsammans en smula hjärndött? Det är inte bara min fullt berättigade oro inför utsikten om förlorad ersättning som talar, utan också den kreativa tröskel som uppstår när författare och skribenter inte längre känner att de blir lästa av någon. När de inte ens får betalt. Jag kan visserligen skriva enbart för mina nära och kära om de fortsättningsvis tycker om att läsa det jag hittar på, men det är alltid roligare och mer tillfredsställande om hundra eller kanske tusen andra också tycker att det jag knackar ned på tangentbordet är bra. Det är visserligen inte särskilt många av oss som i dagsläget blir feta och rika på skrivandet , men många drömmer om det och finner det sporrande, hur verklighetsfrämmande det än är. Fri tillgång utan ersättning riskerar att döda den drömmen.

Kalla mig gärna för en hopplös bakåtsträvare, men det är så det känns.

 

De 15 bästa böckerna under 2015

6 mar 2016

Vid fler tillfällen än ett har jag sagt att jag inte bryr mig om vad andra tycker och säger. Det känns ärligt och rätt i stundens hetta och sedan spelar det inte så stor roll om det är sant eller inte. Oftast är det inte det, för visst bryr sig de flesta av oss om vad andra människor tycker och tänker om en, och om de saker man gör. Detta blir särskilt tydligt när det handlar om beröm; då lapar åtminstone jag i mig som vore jag en hungrande katt framför en skål med sällan skådad grädde.

Jag skäms därför inte det minsta över att erkänna att jag känner mig smickrad, glad och stolt över att Vargnatt, en av Sveriges ledande bokbloggare, har inkluderat min skräckroman Natten jag dog bland de 15 bästa böckerna under 2015. När jag nu sitter och knåpar på en fristående uppföljare kan jag konstatera att fingrarna med ens glider lättare över tangenterna och tanken svävar lite friare.

Listan med de 15 titlarna är dessutom väldigt bra som lästips och kan med fördel användas som en inköpslista av alla läshungriga bokletare.

Trevlig läsning!

Klicka här eller på bilden nedan för att läsa Vargnatts lista och se hennes videopresentation.

Klicka här eller på bilden nedan för Vargnatts recension av Natten jag dog.

 

Theatre of Blood

26 feb 2016

I går kväll var jag inbjuden av skräckfilmsföreningen Theatre of Blood i Göteborg för att tala lite om min bok, Natten jag dog, på det eminenta hänget Truckstop Alaska. Det var första gången jag talade inför en uttalat skräckintresserad publik, vilket åtminstone för min del gjorde det hela trevligt och ovanligt avslappnat. Det som är riktigt kul är förstås att det finns så många eldsjälar som inte tvekar att lägga tid, själ och hjärta i offerskålen för att ordna aftnar och tillställningar av det här slaget, utan annat syfte än att folk ska trivas och ha roligt. Det är imponerande. Det är glädjande. Det är berömvärt.

Och dessutom var baren öppen.

Världen skulle vara oändligt mycket tråkigare utan eldsjälar. Det är de som planerar, ordnar lokaler, skaffar utrustning och ser till att allt tråkigt pappersarbetet blir gjort. Det är de som ställer allt i ordning och som städar undan och släcker ljusen när alla andra har gått hem.

Utan eldsjälar och ideella föreningar skulle vi bo i en mörkare och tristare värld, så heder och respekt till er alla, och tack Theatre of Blood för att jag fick komma.

 

Uttala mig rätt

28 dec 2015

 

Julklappstips!

9 dec 2015

Julklappstips! Köp ett signerat ex av min bok Natten jag dog för 180 kronor inklusive frakt. Naturligtvis får du en personlig tillägnan till dig själv eller din vän (eller båda). Två ex för endast 300 kronor! Kontakta mig via e-post och ange namn och adress så skickar jag klappen utan dröjsmål.

Betalning via Swish eller kontoöverföring. Erbjudandet gäller till och med den 18 december 2015.

Jag inser att titeln inte direkt utstrålar julstämning, men allt som blänker och glimmar utanför fönstret är inte stjärnor och snölyktor (det finns vita tänder och långa klor också). Det är just det som utgör tjusningen och lockelsen. Gör därför en insats och skänk både familj och vänner en liten motvikt till Piff & Puff och Tjuren Ferdinand. Du vet att de allihop behöver det.

God jul!

 

Äntligen måndag?

23 nov 2015

Ännu en måndag. Det är bara att hoppas att mina låtsaskompisar pratar med mig den här veckan också, så att det blir något gjort i skrivstugan.

 

Bokmässan 2015

28 sep 2015

Med nyborstad hatt och redo för min boksignering.

Så var årets bokmässa avklarad och det var en djäkligt rolig och intensiv upplevelse. Det är det ju förstås alltid, men det här var första gången jag stod i en förlagsmonter med min egen bok. Det gjorde att det hela tiden fanns roliga, intressanta och trevliga människor att tala med, vare sig det var besökare, sådana som kom förbi för en pratstund efter att ha läst min bok (vilket jag måste säga var en rätt så häftig känsla), bloggare, författare, branschfolk och kunder. Dessutom hade vi 20-30 författare från det egna förlaget som i olika omgångar dök upp och jobbade i montern, signerade sina böcker och blev intervjuade i tevesoffan. Flera av dem hade jag inte träffat tidigare och andra hade jag egentligen bara hejat på i olika sammanhang, men på bokmässan får man verkligen chansen att lära känna varandra lite bättre. Som tangentbordsknackare är det naturligtvis hur kul som helst att prata med andra människor som är precis lika insnöade på böcker och skrivande som man själv, så jag lovar att det aldrig var tråkigt. Nackdelen var kanske att jag inte hade så mycket tid att gå omkring och botanisera i de andra utställarnas montrar, men å andra sidan lyckades jag ändå köpa fler böcker än jag hade tänkt mig - som vanligt, med andra ord.
En rätt schysst bokhög tycker jag - och då är detta bara de böcker jag lade vantarna på i vår egen monter.

Jag kan inte skriva om mässan utan att nämna monterpersonalen och gänget från Hamrelius Bokhandel i Malmö. Vilken insats de gjorde. De var på plats för att bygga montern innan mässan öppnade och var kvar till långt in på natten när årets mässa slog igen portarna för sista gången i söndags. Varje morgon dök de upp först av alla, med glada leenden och fulla av energi, för att sedan vara de sista som lämnade när den svalnande höstsolen sänkte sig över staden. Hatten av för dem, är allt jag kan säga.

I söndags överraskades för övrigt väldigt många av att vår frilansande förläggare, Alexandra Nedstam, helt oväntat köpte Vertigo Förlag. Somliga nöjer sig med att fylla en bokkasse, men det räcker uppenbarligen inte för henne. Nej, ett helt förlag ska man ha med sig hem, annars känns det inte att man har varit på mässa. Urhäftigt, förstås. Det ska bli spännande att se vad som händer med detta.
Alexandra Nedstam (mitten) tillsammans med Marthina Elmqvist och Carl-Michael Edenborg.

I fredags, mitt under brinnande bokmässa, blev jag dessutom väldigt glad över Bokhusets fina recension av Natten jag dog. Var man inte motiverad tidigare så blev man det efter att ha läst den. Klicka gärna här eller på bilden nedan för att läsa recensionen.

Självklart var man rätt öm i fötter och knän i söndags, vilket inte minst märktes när man kom hem och började varva ned. Eller som författaren Caroline L Jensen uttryckte saken: "Fy fan för bokmässan. Det känns som om man har blivit överkörd av ett djävla godståg. Vi ses nästa år!"

 

Läsa hela boken som recensent

28 sep 2015

Jag vet inte hur många som kommer ihåg rabaldret som uppstod tidigare i år efter en helt klart annorlunda recension av min bok, Natten jag dog. Jag skrev själv om saken här på bloggen (Ska man bry sig om recensenter, 7 juni 2015) och har haft en del diskussioner om saken sedan dess, främst med ett par recensenter som inte håller med mig - vilket naturligtvis är obegripligt. Därför kändes det otroligt skönt att läsa inlägget Läsa hela boken som recensentBokhuset förra veckan.

Klicka här eller på rubrikbilden för att ta del av inlägget: Läsa hela boken som recensent.

Klicka här eller på bilden nedan för att läsa Opheliakulturs debattinlägg i samma ämne.

 

Att lära dina prylar veta hut

11 sep 2015

Om jag måste lägga ifrån mig ett klädesplagg är min första tanke inte att slänga det på golvet. Ändå är det precis där det hamnar och detta av en mycket enkel anledning: Skiten vill ligga där. Om jag står med ena handen upptagen och hänger tröjan över ryggstödet glider den omedelbart ned och hamnar på golvet. Alltid. Står jag med en nybredd macka och måste lägga den ifrån mig på köksbänken för att öppna kylskåpsdörren och ställa tillbaka mjölken upphäver sagda macka tyngdlagen och flippar omedelbart ned på golvet, självklart med påläggssidan nedåt. Okej, jag har läst att pålägget gör den sidan tyngre och att smörgåsen därför helt naturligt söker sig nedåt med den sidan först - men varför kan den inte bara ligga kvar som jag bad den?

Om jag har båda händerna upptagna med kassar och försöker hålla dörren öppen kan du skriva upp att just den dörren bara har ett enda syfte i tillvaron, nämligen att glida igen så fort någon stackars idiot försöker öppna den. När jag med ilskans svettpärlor blänkande över pannan äntligen ställer ned matkassarna i hallen finns det två saker som kan hända: antingen lutar de sig helt naturligt mot väggen på det sätt jag avser (detta kallas för en teori), eller så välter de oförklarligt åt andra hållet och spiller ut halva veckans matvaror över hela golvet. Detta gäller särskilt sådana varor som helst inte ska tippas eller hamna under andra saker, som till exempel ägg eller flaskor som jag har tappat bort korken till efter att ha provsmakat innehållet på vägen till kassan. Allra helst ska det vara något kletigt eller något som snabbt börjar lukta illa, som till exempel youghurt - ett överskattat födoämne som hemma hos mig gärna söker sig ned i springorna mellan golvplankorna i hallen.

Allt som inte tejpas fast på skrivbordet eller placeras under något tyngre (som teven eller ett hobbystäd) faller ned så fort det får en chans, och alla skjort- eller rockärmar som kan fastna i dörrhandtag träs prydligt över nämnda dörrhandtag så fort du tänker: "Den här gången ska jag i alla fall inte fastna med skjorthelvetet i dörrdjäveln." Pennor och allt annat som kan rulla rullar, och de små svinen rullar aldrig till säkerhet uppe på bordet där jag har placerat dem, utan självklart ned på golvet. Alltid, utan undantag. Kepsen jag lägger på hatthyllan faller oförklarligt genast av, och när jag böjer mig ned för att plocka upp den trillar jackan av galgen och landar på stövlarna så att dessa välter ned från skohyllan och faller på matkassen som utan ytterligare uppmuntran tippar över, så att mandarindjävlarna rullar ut bakom mig. Tänk inte ens tanken: "Kliv nu inte på någon av mandarinerna, det skulle just vara snyggt", för då kliver du omedelbart på en av dem och när du [för sent] skuttar undan fastnar du med skjortärmen i dörrhandtaget på ytterdörren och bryter handleden när du trillar - givetvis rakt på den matkasse som otroligt nog ännu inte har vält. Du vet, den där du lade äggen överst så att de inte skulle gå sönder.

Jag har på sista tiden noga observerat hur saker jag mycket omsorgsfullt placerar på bord, stolar och diskbänkar långsamt glider av, för att snarast möjligt hamna där de tydligen ville vara redan från början, nämligen på golvet. Detta sker alldeles för ofta för att vara en slump, och trots att jag vet hur ologiskt det är blir jag dagligen rosenrasande på dessa döda ting och skulle aldrig komma på tanken att klandra mig själv. Det är ju så uppenbart deras fel!

Jag har därför slutat plocka upp skiten. "Ligg där då, era svin!" kan jag ropa åt byxorna jag nyss vek ihop och hängde över stolsryggen strax innan de beslöt sig för att glida ned på golvet i en uppkäftig hög. De papper jag flyttade från matsalsbordet till bokhyllan för att de inte skulle blåsa ned när jag öppnade balkongdörren och som blåste ned från bokhyllan när jag öppnade balkongdörren får ligga kvar där de landade. Jag kliver rakt på dem och hånskrattar varje gång deras korkade pappersyta hamnar under min hämndlystna häl. Strumpan jag var mycket noga med inte skulle falla mellan tvättkassen och torktumlaren och som därför föll mellan tvättkassen och torktumlaren är kvarlämnad i tvättstugan. Där kan du ligga, dumstrumpa, skicka gärna ett vykort.

Jag har kört denna metod i några veckor nu och kan ärligt säga att det börjar se lite stökigt ut här hemma. Ändå tänker jag vänta ytterligare några dagar med att plocka upp prylarna från golvet. Var de så djävla sugna på att trilla dit ned kan de gott få ligga kvar några dagar till.

Det ska väl lära dem en läxa.

 

Hej författare - jag tror att vi måste prata

30 jun 2015

Marthina Elmqvist är VD på Ophelia Publishing och Marknadskoordinator på Hoi Förlag. Hon skriver här med anledning av mina funderingar rörande skrivande, utgivande och recensioner.

En av tre svenskar har som dröm att skriva och ge ut en bok, flera av dem drömmer om att kunna titulera sig författare (ja, det här är dock en helt annan diskussion, vi utgår ifrån att har du skrivit och fått din bok publicerad är du författare). Med nya publiceringsmöjligheter och en föränderlig förlagsvärld öka antalet författare nästan lavinartat. Trots att branschen är i kris, trots att bokhandeln hotas av nerläggningar, trots att det mediala utrymmet krymper, trots att varningsklockor klämtar om svikande läsintresse.

Att skriva en bok kan både vara svårt och lätt – låt oss inte trassla in oss i alla varianter här. Att hitta en duktig förläggare, redaktör, korrekturläsare, sättare och omslagsmakare är ganska lätt. Branschen är i kris, de stora husen har sagt upp folk och ALLA frilansar, ofta för kaffepengar. (Detta är för övrigt en annan diskussion, herregud, vi måste börja betala alla fantastiska och hårt arbetande förlagsmänniskor bättre, men det är många som ska dela på kakan och kunderna vill INTE ha högre bokpriser).

Att trycka boken, det är idag kanske lättast av allt, klick klick klick och så står där snart en pall på din uppfart.

Men det är nu det börjar bli svårt. För nu kommer vi till det vi måste prata om. Marknadsföring och försäljning. Och förväntningar…

Först, låt oss klarlägga att det är skillnad på marknadsföring och försäljning, det är också skillnad på marknadsföring, PR och försäljning.

Marknadsföring är när boken på olika sätt annonseras, ibland på betald plats, ibland på gratis dito. Digitalt eller i tryckt media. Kan också vara när en författare i olika sammanhang pratar om boken, var den går att köpa och till vilket pris. Det är också marknadsföring när förlag uppmärksammar sina böcker i sociala medier med köplänkar, eller skickar ut nyhetsbrev till läsare eller bokhandel. All tunnelbanereklam, banners på nätet och annonser i Svensk Bokhandel, det är marknadsföring.

PR är all obetald publicitet som författaren och eller boken får. Recensioner är tex PR, morgonsoffa hos TV4 är PR och Svensk bokhandels debutantporträtt är det också. Allt som bokbloggare skriver och bidrar med i form av boktips och annat, PR. Detta är masterclass när det kommer till yrken. En duktig PR Queen lyckas utan att själv synas. Och här är det trångt om saligheten. Världens bästa egoboost för författaren, men man ska veta att en TV-soffa inte säljer så många böcker som man kan tro. Inte heller en recension, inte ens i DN Boklördag.

Försäljning är när boken säljs in och ur olika kanaler (thank you Captain Obvious). När författaren är med på mässor, signerar i bokhandeln och när förlagen åker på säljmöten och träffar bokhandlare etc. Alla typer av rabattkampanjer är också försäljning.

Och så finns det aktiviteter som är alla tre: Releasfesten är tex både PR (om där kommer media/bloggare), marknadsföring (om det instagrammas och facebookas friskt från besökarna) och försäljning (eftersom varje vettig författare inte skänker bort sina böcker till nära och kära utan säljer dem). Samma sak kan man säga om Bokmässan, om författarevents i bokhandeln och om bokprat på bibliotek i lite olika utsträckning.

Är vi alla med på noterna nu?

Då så, då skulle jag vilja prata om vad som är en rimlig förväntning på den delen av förlagssamarbetet som rör marknadsföring, pr och försäljning. För här har vi ett allvarligt problem kära författare. Det är här hoppet och drömmarna krasar till marken när champagnen slutat bubbla och chipssmulorna dammat bort. För det första är det ordet samarbete som vi bör hänga upp oss på. Oavsett utgivningsform är det nämligen så att författaren måste vara högst delaktig, att vara en blyg viol på sin kammare kommer inte sälja några mängder med böcker. Inte när floden av konkurrenter/kollegor bara ter sig stridare och strömmare. Med det sagt måste inte alla som skriver vara med i Let’s Dance för att lyckas, men att vara synlig på rätt arena med rätt budskap är viktigt. Och här ska förlaget finnas för rådgivning och handhålling, som dörröppnare och som bollplank. Men din förläggare, eller din PR-musa kan inte göra jobbet åt dig. Du måste fortfarande kunna stå för och bakom din bok, själv.

Det andra är att några luftslott måste sprängas (för att parafrasera den hänlidne Stieg, vars hela första upplaga kom i retur innan succén först blev ett faktum efter hans död, sjukt bra PR, men inte en given, nota bene). Uppskattningsvis: I dag är det mellan 10-15 svenska författare som kan leva uteslutande på sitt författarskap. Faktum. Alla andra har en varierande mängd annat jobb vid sidan av. En ”normal” försäljning av en debuterande skönlitterär författare ligger på mellan 500-800 exemplar. Innan tex Egenmäktigt förfarande gick och vann August hade den sålt cirka 800 ex inbundet. Att få EN recension i media är en bedrift då det idag finns cirka 10 redaktioner som recenserar kvar. Att få fler än FEM bloggrecensioner är en succé. 1 på 30 hamnar i tv-soffa, 8 av 10 av dem är kändisar eller har skrivit en fackbok om något angeläget ämne. Det kommer ut cirka 9000 titlar om året i Sverige, bokhandeln tar in cirka 6000. Att bokhandeln tar in en upplaga på över 1000 ex (utan sjukt stor rabatt eller andra perks alt att författaren tillhör en av de 10-15 som jag nämnde ovan) händer 1 gång på 100. En normal inköpsupplaga ligger mellan 100-300 ex, ibland som ”lite” som 42, ibland som ”mycket” som 500. Att över hälften sedan kan komma i retur är tyvärr en krass verklighet som varken förlagen eller författarna egentligen vill ha. Men så ser spelreglerna ut, 2015. Allt man ser på sociala medier är inte nödvändigtvis sant. Precis som folk gillar att matskryta och tagga #lifeisgood så gillar moderna författare att boosta om sin framgång. Inget fel med det, men man ska komma ihåg att allt som är böcker inte är guld. Bara för att man har 1000 fans på facebook säljer man inte böcker. Du blir inte RIK på att skriva böcker. Monetärt. Däremot rik på upplevelser och utmaningar och du blir en del av en skara som brukar ha jäkligt kul tillsammans i baren på Park.

Det tredje är att inget kommer gratis och inget händer av en slump. Om du som författare blir uppringd av en journalist ligger det säkert ett gediget slit från förlaget bakom, men journalisten tycker det är omständligt att gå via förlaget och hoppar gärna över det. Och jag gissar att du ofta tycker att det bara är du som gjort allt jobb, bra – då har jag lyckats, fokus skall nämligen vara på dig, inte på förlaget.

Och ibland blir det bara tyst. Det beror inte på att du är dålig, på att boken du skrivit suger, eller att ditt förlag åkt till Ibiza för alla dina pengar. Ibland träffar man bara fel. Och om du tänker efter, så var det kanske inte HELT tyst. Något hände där allt, kanske inte bara så mycket och så länge som du hade hoppats. Det är helt okej att vara besviken. Sannolikt är förlaget lika besviket som du. Och då kan du välja att dra täcket över huvudet och ge upp din dröm (fråga författaren till Strindbergs stjärna) eller så kan du ge dig fan på att skapa noice själv, eller så kan du skylla i från dig på förlaget – med de eventuella konsekvenser som sådant kan få. Du är inte den första, och sannerligen inte den sista som kommer göra detta.

Och vi då, förlagen, måste inte vi också rannsaka oss? Oh hell yes, det måste vi. För vad vi gör är att vi är mästare på att bygga upp luftslotten vi också. I antagningsfasen är vi mästare på att spä på och heja på. Under produktionsfasen pratar vi bara om alla möjligheter som ännu står för dörren. Och när vi släpper ut boken på marknaden boostar vi som aldrig förr. På releasfesten är det vi som hyllar och hurrar. För sanningen är att vi också sitter med en viss nervositet, varje gång (fatta att det ibland är 50 ggr på ett år!). För om vi visste vad som var en garanterad hit och vad som alla kommer att älska, hylla och köpa, ja då skulle inte vi sitta här, då skulle vi ringa några samtal från våra lyxjakter i Ibiza. Men vi måste bli bättre på att vara ärliga, hela vägen. Även om det är svårt att se den gnistrande glöden i debutantens öga falna något.

För varför gör vi det här om det är så jäkla hopplöst? För att vi brinner – precis som ni – och för att vi tillsammans får lov att vara del av den galna karusell som en bokutgivning innebär.

 

← Äldre inlägg

Peter Erik Du Rietz

Welcome to www.durietz.n.nu.

Länkar

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)