Lite om mig och mitt skrivande

Att lära dina prylar veta hut

Om jag måste lägga ifrån mig ett klädesplagg är min första tanke inte att slänga det på golvet. Ändå är det precis där det hamnar och detta av en mycket enkel anledning: Skiten vill ligga där. Om jag står med ena handen upptagen och hänger tröjan över ryggstödet glider den omedelbart ned och hamnar på golvet. Alltid. Står jag med en nybredd macka och måste lägga den ifrån mig på köksbänken för att öppna kylskåpsdörren och ställa tillbaka mjölken upphäver sagda macka tyngdlagen och flippar omedelbart ned på golvet, självklart med påläggssidan nedåt. Okej, jag har läst att pålägget gör den sidan tyngre och att smörgåsen därför helt naturligt söker sig nedåt med den sidan först - men varför kan den inte bara ligga kvar som jag bad den?

Om jag har båda händerna upptagna med kassar och försöker hålla dörren öppen kan du skriva upp att just den dörren bara har ett enda syfte i tillvaron, nämligen att glida igen så fort någon stackars idiot försöker öppna den. När jag med ilskans svettpärlor blänkande över pannan äntligen ställer ned matkassarna i hallen finns det två saker som kan hända: antingen lutar de sig helt naturligt mot väggen på det sätt jag avser (detta kallas för en teori), eller så välter de oförklarligt åt andra hållet och spiller ut halva veckans matvaror över hela golvet. Detta gäller särskilt sådana varor som helst inte ska tippas eller hamna under andra saker, som till exempel ägg eller flaskor som jag har tappat bort korken till efter att ha provsmakat innehållet på vägen till kassan. Allra helst ska det vara något kletigt eller något som snabbt börjar lukta illa, som till exempel youghurt - ett överskattat födoämne som hemma hos mig gärna söker sig ned i springorna mellan golvplankorna i hallen.

Allt som inte tejpas fast på skrivbordet eller placeras under något tyngre (som teven eller ett hobbystäd) faller ned så fort det får en chans, och alla skjort- eller rockärmar som kan fastna i dörrhandtag träs prydligt över nämnda dörrhandtag så fort du tänker: "Den här gången ska jag i alla fall inte fastna med skjorthelvetet i dörrdjäveln." Pennor och allt annat som kan rulla rullar, och de små svinen rullar aldrig till säkerhet uppe på bordet där jag har placerat dem, utan självklart ned på golvet. Alltid, utan undantag. Kepsen jag lägger på hatthyllan faller oförklarligt genast av, och när jag böjer mig ned för att plocka upp den trillar jackan av galgen och landar på stövlarna så att dessa välter ned från skohyllan och faller på matkassen som utan ytterligare uppmuntran tippar över, så att mandarindjävlarna rullar ut bakom mig. Tänk inte ens tanken: "Kliv nu inte på någon av mandarinerna, det skulle just vara snyggt", för då kliver du omedelbart på en av dem och när du [för sent] skuttar undan fastnar du med skjortärmen i dörrhandtaget på ytterdörren och bryter handleden när du trillar - givetvis rakt på den matkasse som otroligt nog ännu inte har vält. Du vet, den där du lade äggen överst så att de inte skulle gå sönder.

Jag har på sista tiden noga observerat hur saker jag mycket omsorgsfullt placerar på bord, stolar och diskbänkar långsamt glider av, för att snarast möjligt hamna där de tydligen ville vara redan från början, nämligen på golvet. Detta sker alldeles för ofta för att vara en slump, och trots att jag vet hur ologiskt det är blir jag dagligen rosenrasande på dessa döda ting och skulle aldrig komma på tanken att klandra mig själv. Det är ju så uppenbart deras fel!

Jag har därför slutat plocka upp skiten. "Ligg där då, era svin!" kan jag ropa åt byxorna jag nyss vek ihop och hängde över stolsryggen strax innan de beslöt sig för att glida ned på golvet i en uppkäftig hög. De papper jag flyttade från matsalsbordet till bokhyllan för att de inte skulle blåsa ned när jag öppnade balkongdörren och som blåste ned från bokhyllan när jag öppnade balkongdörren får ligga kvar där de landade. Jag kliver rakt på dem och hånskrattar varje gång deras korkade pappersyta hamnar under min hämndlystna häl. Strumpan jag var mycket noga med inte skulle falla mellan tvättkassen och torktumlaren och som därför föll mellan tvättkassen och torktumlaren är kvarlämnad i tvättstugan. Där kan du ligga, dumstrumpa, skicka gärna ett vykort.

Jag har kört denna metod i några veckor nu och kan ärligt säga att det börjar se lite stökigt ut här hemma. Ändå tänker jag vänta ytterligare några dagar med att plocka upp prylarna från golvet. Var de så djävla sugna på att trilla dit ned kan de gott få ligga kvar några dagar till.

Det ska väl lära dem en läxa.

 

11 sep 2015

Peter Erik Du Rietz

Welcome to www.durietz.n.nu.

Länkar

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)